Shit, sitter och läser gamla inlägg från april som jag skrivit. Fyfan vad dåligt jag mådde, men blir fortfarande gråtfärdig när jag tänker tillbaka på vissa saker som jag skrev. Men ja, ett sår läker väl aldrig helt har jag märkt. För att nu har jag verkligen börjat gå till en kurator, har tagit tag i mitt liv. För att för två veckor sedan nådde jag botten, satt och grät och var deppig. Åkte till kompisar och de hjälpte mig, men nej nu får det vara slut. Från och med nu ska jag vara lycklig, blir gladare för varje dag! Wohoooo!

Min absoluta bästavän, som har ställt upp i vått och torrt. Älskar dig, och tack för allt du gör hela tiden!